Frida Björklund

För första gången, på riktigt, på nästan 4 månader. Det är väl bra... tror jag..? Någon gång måste det ske... Det känns lite konstigt fortfarande, speciellt nu när jag sitter här själv... utan dig. Det känns tomt.

Underbart väder, idag ska det solas! :) Men först ska jag försöka fixa Kims naglar som hon har brutit. Sen får vi se vart det bär iväg.

Helgen ser väl annars rätt så lugn ut... ser väl mest ut som om att sol och bad står på schemat, lovely! :)



Orkar inte hålla på nu, jag har inte ork till att hålla koll och ta reda på saker. Bara för att jag är nere betyder inte det att jag har försvunnit... Jag vill inte dra på med ett fake smile, jag ska inte behöva göra det...

Känner att jag skulle kunna skriva ett hur långt inlägg som helst men vet inte riktigt var jag ska börja... Finns så mycket i mitt huvud just nu... Men dessutom är det inte för alla så det är bäst jag låter bli.

Det påverkar mig mer än vad jag vill att det ska göra.


Tussen är min klippa... my rock! <3 Han är helt enkelt underbar. Hur ledsen eller irriterad jag än är lyckas han alltid få fram ett leende på min läppar, inte ens jag förstår hur han lyckas ibland.

Jag tvekar inte längre!


Jag har någon form av allergi... inte trevligt! Nyser, torr i näsan (?!?) och nu har ögonen börjat klia lite med...eller det sistnämnda kanske är ren inbillning. :S

Sol sol sol

Ja midsommar var jätte bra, vädert var fantastiskt, festen var bra, vännerna var bäst! Dagen efter var sämst! Mådde skit av både den uppenbara anledningen (pga överintag av alkohol så klart) och av andra anledningar.

Älskade sol, älskade sol, finns inget bättre!

Tänker, tänker och tänker på hur jag ska hantera detta... eller ska jag ens hantera det? Det har ju inte med mig att göra. Det är inte mitt liv det handlar om, vi är alla vuxna människor. Men va fan... jag kan inte bara låtsas som om jag inte vet... :/ Det funkar inte. Visst jag överreagerar kanske, men det skiter jag i! Jag reagerar hur jag vill. Just nu känns det jäääkligt värdelöst kan jag bara säga... Får se hur jag gör.

Jag orkar inte med mer drama nu för helvete...!

Har varit och lunchat med mamma, syrri och Tovis. Detta var Tovis första besök på en restaurang, hon tycket maten var mycket god, men att alla andra nonchalanta restaurangbesökare kunde bett om ursäkt eller i alla fall vänt sig om och tittat så allt gick bra när dom gick in i vagnen gång på gång!

Stackars alla som tar studenten idag...det regnar ju hela tiden. Tacka gud för vår student dag för 4 år sen, sol, sol sol!! :)

Nehe... tänkte faktiskt städa lite här... eller i alla fall plocka undan lite papper och grejer.
Blir det uppehåll sen så ska jag nog ner på stan med Kim och Madde och kolla på studenterna.


Tror att jag lider och tillfällig sinnesförvirring ibland. Tänker för mycket på allt, på allt som kunde har varit, på saker som är och på hur saker kommer bli. Att grubbla på allt hjälper inte så varför kan jag inte sluta? Ibland önskar jag att jag var en sån som inte tänker alls...! Ibland inbillar jag till och med mig själv att jag gillar att grubbla, men inser rätt fort att det gör jag inte alls, jag blir ju bara deppig. Vissa dagar är tänker jag inte alls, andra dagar kan det vara bara ett ord som någon säger som sätter igång mina tankar

Tror att jag morrar lite innombords...lite svartsjuk klanske? eller är det besvikelse jag känner, besvikelse på dig?
Har jag nått att vara besviken över? Jag vet inte.. det är sånt här som får mig att bara börja grubbla...
Det finns inget VI men ändå blir jag lite "sårad" på något sätt, men varför vet jag inte, det har inte hänt någonting, det är bara jag och mina tankar som svävar iväg...
Men frågan är om jag vågar stanna kvar och vänta på att KANSKE bli besviken på dig...?

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals

Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls

Är förtillfället så förvirrad att jag överhuvudtaget inte kan koncentrera mig... 
Det går absolut inte att plugga iallafall! Vad ska jag göra..?!?! Har har så 
många tankar som snurrar runt, får ingen ordning på dom alls!!! 
Och så ska jag bestämma mig nu?! Herregud..hur ska detta gå till?!
I need some help to sort out my thoughts... :S

But time has changed nothing at all
You're still the only one that feels like home
I've tried cutting the ropes and I let you go
But you're still the only one that feels like home
Tell me did you really think I had gone when you couldn't see me anymore


See I thought love was black and white
That it was wrong or it was right
But you ain't leaving without a fight and I think I am just as torn inside

And I won't be far from where you are if ever you should call
You meant more to me than anyone I ever loved at all

Jag längtar efter sol och värme så mycket att det är helt sjukt..! Känner mig bara blek och går som en liten mus :/ Syns inte ett enda spår av alla mina fräknar jag får på sommaren... :( I need some sunshine in my life!! En weekend någonstans hade räckt, bara jag hade fått se att solen och värmen finns på riktigt!
Såna här grå dagar som det har varit idag, kan få mig hur deppri som helst... :/
Jag påverkas nått otroligt av vädret... Kan vara en skit dag men så länge det är sol ute så mår jag bra och känner att det bara kan bli bättre! Det kan vara regn och rusk men en riktigt bra dag, ändå kan jag känna att det fattas den där lilla extra kicken av glädje innom mig... Just nu är det så.

Sol, sol, sol, sol, sol - jag längtar...

Just nu läser jag om oilka människosyner; psykoanalysen, behaivorismen, extstentialismen, humanismen, biologisk, femenistisk och krisdendomens människosyn... är så där kul förtillfället...

Vad håller på att hända?! :-O

Pluggandet gick inte så bra igår så har hur mycket som helt att göra idag! :( Jag som dessutom hade tänkt gå upp i vettig tid, vaknar inte förr än klockan 11 :/ Har inte sovit något vidare i natt.

Igår var det ju Music Quiz på Harrys som gällde! Trevligt, men gick ju sådär, hade bara nio rätt! :P Men drack i allla fall en jätte god drink :)
Käket från Boxen igår var sååå efterlängtat!! Längtar till jag ska käka upp resterna i eftermiddag! :P Hahaha!

Är sugen på att festa idag (och imorgon!) men får se lite vad som händer ikväll och hur det går med pluggandet!

Ibland vet jag inte var jag står eller hur jag känner...känslor och tankar snurrar runt i mitt huvud.
Du vill veta vad som händer och hur det kommer att bli. Jag vet ingenting...

Säger som igår...

När jag drog min stora t-shirt över huvudet kände jag en doft och jag hoppades att det var lukten av dig, men så tänkte jag att det kan det ju inte vara! Jag ville så gärna att det skulle vara lukten av dig, jag kände att jag längtade efter den! När jag började tänka på hur du brukade lukta kunde jag inte komma på det. Man brukar ju ha ett doft minne av någon som stått en nära, man brukar kunna beskriva doften av personen i detalj, men jag kunde inte komma ihåg din doft. Jag letade i mitt minne ett tag, och jag vet att jag har kunnat beskriva den i detalj innan, men det kom inte fram något och det känns väldigt tomt och sorgligt! För just nu vill jag inget annat än att känna doften av dig! Jag vet att jag känner igen den om jag går förbi någon med samma parfym eller så, men det svider faktiskt till i hjärtat när jag inte kan komma ihåg den själv, när jag inte kan beskriva den...



En av de bästa stunderna i livet är när man vaknar på morgonen och är lite halv trött, dom gångerna när man bara vill ligga kvar i sängen lite till, att då vända sig om och se att han fortfarande ligger kvar och sover. Att då försiktigt krypa tätt intill, hålla om honom och känna hans värme!
Det var längesen...

Varför etsar sig vissa ord och meningar fast i huvudet?
Man har försökt övertalat sig själv flera gånger att man inte bryr sig och man börjar tro på det, att det faktiskt har fungerat. Men sen, helt plötsligt, out of the blue så hör man just den där meningen i huvudet om och om igen, och man undrar varför man inte kan släppa det. För det som hände betydde ju ingeting... eller? I ens undermedvetan kanske det gör det... Detta kanske tär mer på en än vad man vill erkänna.

Det slutar alltid likadant. Jag tänker inte göra det, men sen så låter jag bara det ske. Jag vet inte varför... Skulle det bli bättre om jag gör det lixom? Skulle det få dig att se på mig annorlunda? Nej knappast, jag gör det bara värre. Skulle det ändra saker till det bättre? Nej, det har det aldrig gjort, det bara ställer till problem! Ändå hamnar jag där allt för ofta. Allt för ofta sitter jag så här och grubblar... allt för ofta misshandlar jag mig själv. På något sätt slutar jag bry mig, det är inget speciellt längre. Jag gör sällan det för min egen skull. Jag känner ingenting längre.. det är hemskt! Jag vill ju göra det! Allt det har förlorat sin glans på något sätt, det är bara något jag gör nu mera...

Var vaken till klockan fem i morse... känner mig lagom trött nu! Funderade mycket på... ja, det mesta egentligen! Min specialitet ni vet :P Så klockan fyra i morse trodde jag att jag skulle bli galen av alla tankar som snurrade runt! Överanalyserar allt som vanligt.. Undrar varför jag inte kan ta saker för vad de är?! Nej, jag tror alltid att der finns någonting mer bakom det hela. Jag tror väl det bara för att jag kanske egentligen vill att det ska vara någonting mer än vad det egentligen är! Fan fan fan fan!
Varför kan jag inte bara låta saker och ting bero? Varför kan jag ALDRIG vänta? varför ska jag vara så ivrig alltid?! Jag bara sabbar allting ju...!  Blir så trött på mig själv..! Men men... nu är allting sagt och gjort redan, jag kan inte göra det ogjort eller göra det annorlunda så det är väl lika bra att bara låtsas som ingenting, bara glömma och gå vidare, vilket är lättare sagt än gjort.

But you don't know what it's like
I've done things you've only dreamed about
More than once or twice
It keeps me up at night
Jump up, bubble up, what's in store?
Bryan looked for love, but I want more
I found another beat, there's no time for sleep

So you can call the police
I'm sorry 'bout my manners, but you see,
I'm a bit drunk as you can see
I bet you would like to undress me


Det finns alltid någon slags tomhetskänsla som infinner sig efteråt, när man hunnit smälta allt och man sitter hemma i soffan och tänker på vad som just har hänt. Den där tomhetskänslan kan ju inte vara bra?! Inte när man får den så pass ofta. Sist kom den mer smygande, i början kändes allt toppen men nu känns det väldigt tomt innombords, lätt förvirrad och har ingen aning om vad jag pysslar med. Annars brukar den här tomhetskänslan nästan infinna sig direkt. Jaja...det är väl bara till att skärpa sig och gå vidare som sagt.

Här och nu, du och jag, fast nån annan
Samma sak, annan smak, måste prova

Kom igen, vi drar hem, jag är klar här
Äntligen, längesen, jag vill inget annat
Jag tar sats från himmelen, landar hårt i tystnaden
Inget sett, inget hört, inget sagt


Det är dax att städa i lägenheten... ser för jävligt ut här nu igen... :/