Frida Björklund

Jag tror att jag någonstans längs vägen tappade jag min vilja, min motivation, min spontnitet... Någonstans...
Eller har jag den kvar, har jag bara glömt var jag har gömt undan den? Varför har jag gömt den från början? Kanske trodde jag att det var en del av att vara vuxen, att kompromissa, att nöja sig, att planera...
När blir man vuxen? Jag känner mig inte vuxen! Känner man sig någon gång verkligen vuxen eller man bara tvingas att bli det?
Saknar den jag var förr... Då hade jag alltid så mycket att säga (kanske inte alltid bra saker, men hellre det än att vara tyst, eller?), jag hade många bollar i luften, tog risker, gjorde saker som jag ville, som jag mådde bra av och det fick ingen annan förstöra, det var oförlåtligt! Var är jag?


Jag äger dig!
Du äger inte mig... viskar jag fram...