Sakta men säkert kommer detta att äta upp mig inifrån
Det hugger till i bröstet, det går över till en isande känsla och sen känns det som en stor, varm, tryckande klump mitt i bröstet. Den kommer och går under den närmsta tiden...och ibland kan den vara i flera dagar. Jag säger inte så mycket under den här tiden, jag blir lixom tom inombords. Jag försöker hålla masken. Jag räcker inte till, den jag är och det jag har att erbjuda duger inte, så känns det. Ja, så känns det. Jag tror inte du förstår hur jag känner det, jag tror inte du vill inse. För på nått sätt vill du ha kvar henne i ditt liv, jag kommer inte att fixa det... Jag har ingen aning om var denna osäkerheten och rädslan kommer ifrån, det är inte likt mig! Det enda jag vet är att sakta men säkert kommer detta att äta upp mig inifrån...
Kommentarer
Trackback
