Frida Björklund

Faaan vad ont det gör..! Hade glömt att det kan göra så ont, så fysiskt ont!! Varför utsätter man sig för nått så dumt? Varför riskerar man att bli sårad? Varför är hjärtat så dumt och vill tro fast än att hjärnan vet bättre. Man försöker intala sig, eller snarare övertala sig själv att det inte är värt det. Men man fortsätter ändå att hoppas och tro tills man sitter där i tårar för 150:e gången och gråter tills man inte orkar gråta längre, för hjärtat hoppas ändå på att det kanske finns en liten, liten, liten chans....


O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nått vis det fryser nu sakta till is

Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
o om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nått vis det fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

För så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nått vis det fryser nu sakta till is